Välkommen till Götene!

Staden

Om

Välkommen till Götene!

Turista i Götene så får du en trevlig semester! Här finns nämligen något som passar alla. Här finns fiske, vandringsleder och vackra naturområden för de som föredrar friluftsaktiviteter.

Kulturen i Götene kommun är stor och bredd. Här finns bokmärkesmuseum, fornminnen, kyrkor, borgar och slott. Du kan också ta med barnen till Broby strutsfarm eller besöka vikingaskeppet!

Se & göra

Familjeaktiviteter

Broby Struts

Broby Struts är Västsveriges största strutsfarm. Vi har en stor och fin gårdsbutik med tillhörande, cafeteria/restaurang och konstgalleri för bokade grupper. På gården finns även boende i Strutsvillan med 8 bäddar, som kan bokas veckovis eller dygnsvis.

I butiken finns åtskilliga produkter av struts som t.ex. filé, stek, wokbitar, köttfärs, grillkorv, grönpepparkorv, ölpinnar, rökt kringla, skinka och leverpastej. Företagets egen designer Petra Rausmark, har tagit fram flera skinnprodukter, som finns att köpa i butiken.
Broby, Källby
0510-521 21, 070-557 44 86
lennart@brobystruts.com
www.brobystruts.com

Kinnekulle Slalombacke

Om backarna
Stora backen är en jämn och fin röd-blå backe som passar alla och med sin bredd på hela 80 meter finns här plats för alla samtidigt som det finns gott om utrymme för stora svängar. På slutet finns dessutom två stycken "rails". För den som gillar att hoppa lockar Snowboardbacken med ett härligt "Big-Jump" och ett något mindre hopp. Överbacken lockar de som vill ha lite brantare åkning och härifrån kan man utnyttja backens hela fallhöjd om 120 m.

Liften
Vår ankarlift har hög kapacitet och garanterar att det inte blir några långa väntetider för att komma upp i backen.

Skiduthyrning
Numera finns det möjlighet att hyra skidutrustning och snowboard i backen. Vi har ett begränsat antal skid- och snowboardutrustningar.
Forshem Sjöberget, Hällekis
070-537 69 13
info@kinnekullebacken.com
www.kinnekullebacken.com

Vikingaskeppet Sigrid Storråda, Kinnekulle

Skeppet har Gokstadskeppet från Norge som förlaga och är ett av världens största havsgående vikingaskepp som har fullt passagerartillstånd. Hemmahamnen är Blomberg på Kinnekulle.

Här finns även en utställning om drakskeppet och om vikingarna. En bit därifrån finns en barnvänlig badplats.

Att färdas med Sigrid Storråda är en upplevelse. Hon glider genom vattnet utan att lämna några svallvågor efter sig. Man upplever samma känsla som våra förfäder hade när de seglade över Vänern för tusen år sedan.

Sägnen berättar
Sigrid Storråda var enligt sägnen en vacker, rik och mäktig kvinna. Hon levde i Västergötland på 900-talet och var gift med två av vikingatidens mäktigaste kungar, Erik Segersäll och Sven Tveskägg. Sigrid var mor till både Olof Skötkonung, Sveriges förste kristne kung, och Knut den Store, härskare över flera riken.
Blomberg Rangsäter, Källby
070-564 23 90
fvss@sigrid.se
www.sigrid.se

Fiske

Fiskevatten

Sportfiska på Kinnekulle - Stenbrottets kortfiske
I Stenbrottet strax utanför Hällekis finns det både regnbåge och röding, men till skillnad mot fisket i Vänern fodras här fiskekort. Kortet som berättigar till att ta upp tre fiskar, kan köpas i på ett flertal platser som t.ex. Kinnekulle Camping, Konsum i Hällekis, Medelplanagården m.fl.

Du kan lösa kort för en dag som berättigar dig till att fånga tre laxfiskar, bestämmelser medföljer kortet. Ungdom upp till 14 år får fiska på målsmans fiskekort men endast tre fiskar per kort.

Endast ett spö får användas åt gången, mask, maggots, majs och räka är tillåtna som bete. Levande fisk samt fiske från båt eller med nät är inte tillåtet.

För rörelsehindrade finns en brygga som det går att fiska från, man kan låna nyckel till bommen så man kan komma ända fram till bryggan med bil. Information om detta finns där du köper ditt fiskekort.

Stenbrottet strax utanför Hällekis har lättillgängliga stränder med goda fiskeplatser som mycket väl lämpar sig för såväl flugfiske som spinnfiske. Här finns även ett vindskydd med grillplats. Eldning är endast tillåten på denna för ändamålet iordningställda plats.

Fisk planteras ut i sjön 8-10 gånger per år, sjön är även lämplig för vinterfiske. Fisk från ca 3 hg till 5 kilo finns (regnbåge).

Götene Sportfiskeklubb och Hällekis Fiskevårdsförening hälsar dig välkommen till ett spännande fiske på Kinnekulle.

Fiska i Vänern
Vänern - Sveriges största insjö och trea i Europa efter Ladoga och Onega. Massvis med vatten - och ändå ser vi bara det översta, som det brukar heta.

Det är ändå under den 5650 kvadratkilometer stora ytan möjligheterna öppnas för den som fallit för livets verkliga mening - fiske. Det finns inte mindre än 34 - eller möjligen 35 (finns det mal i Vänern?) - olika arter som försöker locka till hugg. De vanligaste sportfiskearterna i Vänern är:
Rovfiskar: Abborre, Gädda, Gös, Sik, Lake, Lax, Ål, Öring.
Vitfiskar: Björkna, Braxen, Färna, Gärs, Id, Mört, Sutare.

Hela den norra kommungränsen slutar i Vänerns böljor med allt vad det innebär för den fiskeintresserade. För den som har tillgång till båt öppnas förstås en mängd alternativ. Exempelvis det ständigt förbättrade fisket efter öring och lax tack vare de rikliga utsättningarna på senare år (det senaste decenniet har nästan tre miljoner lax- och öringsmolt satts ut i sjön).

Rekordet för spöfångad lax i Vänern är på 11,7 kilo. Fisket i Vänern är fritt, med undantag av privata tomter och marker.

Båtar kan bl.a. hyras på Kinnekulle Camping.

Museum

Mormors Bokmärken, Gössäter, Kinnekulle

Museum, försäljning och litet café i Gössäter vid Kinnekulle. Vi har byggt om en gammal skyltfabrik, Aros Skyltar, till ett hemtrevligt och rogivande museum. Där kan du ta tid på dig att gå runt och minnas bland massor av bokmärken. Här finns allt från änglar, barn, fåglar, soldater, blommor, kungligheter m.m. Vi byter motiv efter årstider och högtider.
Avsluta ditt besök med en kopp kaffe eller te med dopp i vårt lilla café, till ett billigt pris. Ta med dig lite minnen hem genom att köpa bokmärken, leksaker eller litteratur om bokmärken.

Välkommen in på en resa i bokmärkenas magiska tidsåldrar, allt från 1870 till idag. Kom in och minns!
Gössäter Alvägen 5, Hällekis
0510-54 04 00, 070-738 84 05
mormors@bokmarken.se
www.bokmarken.se

Skara-Lundsbrunns Järnvägar

Av smalspåriga Västergötlands Järnvägar återstår inte mycket, men sommartid kan du åka äkta tuff-tuff-tåg mellan Lundsbrunn och Skara. Känns väldigt ålderdomligt, men dessa tåg tuffade på riktigt ända in på 60-talet.

Järnvägsmuseet är inrymt i det gamla rundlokstallet i Skara. Här kan du studera lok, vagnar, gamla fotografier och allehanda äldre järnvägsattiraljer, allt i en autentisk miljö.

Öppet järnvägscafé i Lundsbrunns stationshus under trafikdagarna, bord och stolar finns i järnvägsparken. Det finns även möjlighet för de som har picknick med sig att använda bord och stolar.
Tullportagatan 1, Skara
0511-136 36
kontakt@sklj.se
www.sklj.se

Natur

Naturområden

Österplana hed och vall
Naturreservat på Kinnekulles kalkstensplatå. Ett tunt jordtäcke och betande djur har skapat speciella frutsättningar för växtligheten här. Naturtypen som kallas alvar finns endast på ett fåtal platser i världen. På våren kan man se blommor som Sankte Pers nycklar och backsippa.

Munkängarna
Ett stort naturskönt område med ädla lövträd. mörkeklevsgrotta som bildats av havsvågor efter istiden, den sötaktigt doftande ramslöken och fina promenadstigar, en upplevelse i flera plan.

Martorpsfallet
Under våren är vattenmängden som störst och då forsar vattnet utför kalkstensklevens kant. Under torra sommarmånader kan fallet vara helt torrlagt och dräneringen sker då huvudsakligen underjordiskt via sprickor i berggrunden.

Stora Salen
På Högkullen ca 1 km sydväst om utsiktstornet, ligger Stora Salen, en underskön plats med vidunderlig utsikt. Platsen brukar vara välbesökt sommar som vinter och är ett utmärkt ställe för en picknick i det fria.

Västerplana storäng
Naturreservat på Kinnekulles sandstenslager, med utsikt över Kinneviken, omnämnd av Carl von Linné i hans Västgötaresa 1746. Små bäckar blir vattenfall när de störtar nedför stupet mot Vänern.

Vandringsleder

Kinnekulle vandringsled
En 45 km lång vandringsled runt det blommande berget Kinnekulle. Den är väl markerad och lättvandrad samt har fem kortare promenadalternativ. Karta med ledbeskrivning finns på turistbyrån.

Pilgrimsleden
Mellan Husaby och Forshem finns en ny Pilgrimsled. Vandra mellan två medeltida kyrkor över Sveriges vackraste platåberg. Pilgrimsleden erbjuder mycket både för pilgrimer, kultur- och naturintresserade.

Parker

Hellekis Säteri, Kinnekulle

Hellekis Säteri lockar många turister med sin vackra slottspark fyllda med exotiska trädslag, rosenträdgård och en av Sveriges största perennodlingar.

Hellekis Trädgård
Trädgården har anor sedan långt tillbaka i tiden och redan 1746 omtalades den av Carl von Linné under hans Wästgötaresa.

Butiken på landet
Kläder och accessoarer med kvalitet. Enkelhet. Klassiskt. De flesta plagg är specialdesignade för Butiken på Landet och kommer från England, Irland, Österrike och Norditalien.

Smedjan och Hellekis Trädgårdscafé & Kök
Den ca 200 år gamla smedjan byggdes om på 1960-talet till festlokal. Den används idag för sammankomster av olika slag, bröllop och andra festligheter.
Gårdskontoret, Götene
0510-54 40 11, 070-796 10 09
info@hellekis.com
www.hellekis.com

Sevärdheter

Aranäs borgruin

På fornnordiska betyder Aranäs - örnnäste, och på Isländska heter örnnäste - aranäs.

Borgen ligger vackert vid stranden av Vänern med utsikten över sjön, dess mångfald av öar är betagande.

Aranäs var förr ett av våra äldsta och förnämsta kungaslott, det byggdes på en plats där det tidigare hade stått ett hus, som troligen brunnit ned, det vittnar fynd om.

I slutet av 1100-talet uppfördes det fasta kärnhuset, det består av en granitgrund direkt på klippan, med kraftiga murar och fint huggna sandstenskvadrater försedda med en vacker sockel. Den omgivande ringmuren på ca 30 meters längd tillkom senare. Borgen i sin helhet tillkom mellan 1150 och 1304.

Bland de fynd som gjordes vid utgrävningarna, fann man bl.a. en hjälm som troligen tillhört en riddare, det verkar inte otroligt att den kan ha tillhört borgherren själv, riksmarsken och riddaren Torgil Knutsson.

Biskopsborgen i Husaby

Några hundra meter väster om kyrkan i Husaby reser sig ruinerna av den forna biskopsborgen. Borgen består av ett mäktigt tornhus och en omgivande ringmur i sten med anslutande mindre byggnader i korsvirke och tegel. Den var kraftigt byggd och gav snarare intryck av ett befästningsverk än ett boningshus.

Något säkert årtal för byggandet finns inte att få i medeltida källor men det troligaste är att den är byggd omkring 1480. Byggherren var Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara. Han hade förutom Husaby tre andra befästa borgar, först och främst det magnifika Läckö men även de befästa gårdarna Brunnsbo och Säckestad. Borgbygget ingick säkert som led i de sista katolska biskoparnas försök att hävda sig mot kungamakten.
Borgens livstid har varit väldigt kort, genom Västerås recess 1527 indrogs borgen till kronan och har troligen ganska snart avsiktligt bränts ned och raserats, då Gustav Vasa inte tålde några konkurrenter till kronans makt i landet.

Den enda uppgift som finns om inredningen i borgen omtalar att biskop Brynolf förvarade porträtt på alla sina föregångare i biskopsstolen i den stora tronsalen. I ringmuren, som består mest av gråsten, finns två ingångar, en enklare portal på sydsidan och huvudingången på östsidan med ett porthus som troligen var kombinerat med en trätrappa direkt upp till andra våningen i kärntornet. Den östra borggårdslängan som i likhet med delar av det lilla huset nordöst och porthuset, är uppfört i tegel och korsvirke, inrymmande viktiga ekonomilokaler, en smedja, en fint murad bakugn, ytterligare en ugn eller spis finns i söder där bl.a. en handkvarn blivit funnen under utgrävningarna. En överbyggd och igenfylld brunn fanns också i söder. I denna del bör även köket ha varit beläget.

Efter kärnhuset uppfördes intill detta ett annat hus, kallat "kasematten". Det var ca 10 ggr 7 meter, som i sin nuvarande omgivning ser mycket egendomligt ut. Murarna är mycket tjocka och den undre delen har på tre sidor något som ser ut som skottgluggar, men knappast kan ha haft den funktionen under särskilt lång tid, de ligger alldeles för nära marken och ger inte mer än några meters skottvidd, utanför ligger ju ringmuren, enda förklaringen är nog att muren tillhörde ett senare byggnadsskede. Från huset leder en portal in i kärnhusets hall. I huset som ligger norr om det förra finns en ypperlig brunn och några meter ytterligare i nordlig riktning finns en varmluftsugn från vilken kanaler måste ha lett in varmluft i kärnhuset. Kärnhuset är nästan kvadratiskt med 16 meters sida och ungefär lika högt. Materialet är till stor del sandsten, och särskilt i sina övre delar svårt brännskadat.

Den undre delen är delvis bevarad. Ett kvadratiskt rum har haft trätak och antagligen fungerat som förråd. Intill ligger ett mindre rektangulärt rum med tunnvalv och vackert spetsbågat fönster mot norr, nedgången till detta rum går över en välbyggd stentrappa, och det har troligtvis varit ett borgkapell. Intill trappan finns ett mindre utrymme med fönsterglugg utåt, och som förmodligen varit en fängelsecell. Ovanför dessa utrymmen ligger kärntornets hall, som har haft två kryssvalv till tak. Härifrån ledde en stentrappa upp till nästa våning. Ovanför har sedan funnits flera rum som tillhört biskopens privata svit. Minst två trägolv och två våningar har funnits ytterligare i tornet.
Borgen har genomgått flera byggnads stadier, kärnhuset byggdes först, kasematten har tillkommit med delar av den östra borggårdslängan, först därefter kan ringmuren ha fullbordats. Under utgrävningarna gjordes lösfynd i ganska stor mängd, en stångbössa med åttakantig pipa, rekylhake från 1300-talet, flera bössor och pilspetsar, spjutspetsar, svärd, kanonkulor i sten, rustningsdelar, yxor bl.a. en "skäggyxa" troligen en rättarbila. Hackor, borrar och en plogrist samt knivar, mejslar, saxar och tänger, men mycket lite keramik.

På den runsten som står på Husaby kyrkogård kan man läsa att, Assur, Sven och Tore lade stenen över sin far Oluf. Denna sten är alltså en gravhäll. Möjligen är den stenen som stod här förr och nu är på statens historiska museum en ursprungligt rest sten. Den bär inskriften: Olof satte denna sten efter Redar sin son. Vilken Olof? Det är frestande att tänka på Olof Skötkonung, men det finns inga belägg för att så skulle ha varit fallet.

Då Husaby under tidig medeltid måste ha varit en av Sveriges mest betydande platser både vad det gäller kronan och kyrkan, så har det troligen också varit en befäst plats. Redan kyrkan utrustades ju på 1000-talet med ett mäktigt stentorn som försvarsbyggnad. Och då kyrkan tycks ha ansett Husaby som en av sina viktigaste platser så byggde man här en borg som hela tiden under dess levnad tycks ha varit under ständig tillbyggnad. Att borgen brändes kan ju tyda på flera orsaker, det kan ju tänkas att de inte gav med sig frivilligt då den drogs in till kronan, utan att den blev anfallen och bränd, för helt säkert kunde den göra motstånd. Med tanke på borgens storlek och betydelse har den säkert varit välbevakad och det fanns säkert åtskilliga soldater till dess försvar. Men har den blivit indragen till kronan och avsiktligt bränd så har troligen Husaby mist sin betydelse för kronan och ansågs inte vara till någon direkt försvarspolitiskt intresse, utan förstördes endast för att kväsa kyrkans makt i landet. Kyrkan i Husaby fick ju stå kvar orörd, och efter denna tid har nog Husaby tappat sin ledande ställning i landet.

Blomberg

I medeltidens början tillhörde Blomberg Husaby kungsgård, men Olof Skötkonung skänkte den till biskopen i Skara. År 1304 skänkte dåvarande biskopen i Skara, Benedictus Joanius, Blomberg till domprosten i Skara stift. Under reformationen drogs Blomberg in till kronan, men redan på 1400-talet övergick den i Knut Knutssons Roos av Hjälmsäters ägo, och förblev i släkten i mer än 250 år.

Ett antal ägare har sedan innehaft Blomberg, men 1780 sålde riksrådet Carl Fredrik Scheffer gården till greve Adolf Ludvig Hamilton. Den siste i släkten Hamliton som ägde Blombergs slott var Henrik Hamliton, han sålde slottet till en norrman som i sin tur sålde det vidare till en fastighetsmäklare från Göteborg, Kjellberg. Under 80-talet började Kjellberg rusta upp slottet, han gjorde bostäder i "mejeriet" bredvid slottet och började byggandet av en stor ladugård. Men 90-talet kom och tiderna blev kärvare, banken och Kjellberg sålde slottet 1996 till dess nuvarande ägare Arne Jönsson. Jönson tog vid där Kjellberg slutade och renoverade slottet för åtskilliga miljoner och ladugården används nu av företaget J&J som bl.a. tillverkar vodkan Thors Hammer. Inne i slottet har det gjorts stora förändringar, allt är gjort i gammal stil mest Gustaviansk och Rokoko. Specialister har anlitats för att göra kopior som inspirerats av interiörer från t.ex. Läckö Slott och Skogaholms Herrgård.

Huvudbyggnaden är uppförd i sten, den ersatte den gamla byggnaden, kallad "ätterucklet". Gården är uppförd i två våningar år 1896, samt två flygelbyggnader i trä, uppförda på 1700-talet.

Även ett mejeri och ett brännvinsbränneri fanns på gården, dessa blev mycket kända, mejeriet för sin cheddarost och bränneriet för det "tiodubbla Blombergsvinet" som framställdes 1910. Bränneriet stängdes 1914 och brann upp 1966, mejeriet lades ned 1937. Som på så många andra herresäten så finns även här en sägen om en vålnad. En av gårdens forna ägare gifte om sig efter sin hustrus död, den avlidna grevinnan lär ofta ha visat sig och då uppträtt hotande mot den nya. Till en början så brydde hon sig inte om det hela, men när hon en kväll kom in i sovrummet och såg vålnaden stå lutad över de sovande barnen blev hon förskräckt och strax där efter flyttade de till Hönsäter. Denna sägen berättades förr allmänt i trakten, men då vålnaden inte visat sig på lång tid så har den så gott som fallit i glömska.

Fornminnen

Liljestenar
Det råder delade meningar om vad liljestenar egentligen är och var de kommer ifrån. De senaste spekulationerna är att de är från 800-talet, bysantinska och kommit hit med vikingarna. På Kinnekulle finns flest liljestenar i landet.

Högehall
Högehall är en ca två gånger två meter rest stenhäll med ett knytnävsstort hål i mitten. Den står på en åker omkring 800 meter sydost om Västerplana kyrka. Hålet i stenen har gett upphov till många olika spekulationer.

Källby hallar
Den stora och ståtliga norra stenen är hednisk och visar en horn- och fjäderprydd man med ett bälte runt livet - kanske asaguden Tor med sitt styrkebälte. Den andra stenen som står mitt emot är kristen och har ett stort kors.

Tredningstenarna
Enligt sägnen skall det ha legat en stor vikingagård i Medelplana, ungefär där nuvarande prästgården ligger, deras gravplats kan ha varit vid gravfältet vid Tredningstenarna. Platsen har även kallats Tvärdörrs Hallar.

Forshems kyrka

1100-tal
Som enda gravkyrka i Norden är Forshems kyrka invigd till "vår Herre Jesus Kristus och den Heliga gravens ära" och pryds av sex romanska reliefer. Kyrkan blev tidigt ett pilgrimsmål.

I anslutning till kyrkan ligger Forshems stenmuseum med gravkonst från sju sekler.
Kyrkan med omgivningar
”ISTA ECCLESIA SIT IN HONORE DOMINI NOSTRI IHESU CHRISTI ET SANCTI SEPULCRI”

"Denna kyrka är invigd till vår herre Jesus Kristus och Den Heliga Gravens ära"

Kyrkobyggnaden är uppförd i sandsten. Äldst är långhuset som härrör från 1100-talets mitt. De största förändringarna skedde på 1760-talet när korsarmarna tillkom. Kyrkan har restaurerats flera gånger, bl.a. 1939 då vägg- och takmålningar från 1600-talet upptäcktes under vitkalkningen.

Trälämningar med ålderdomlig ornamentik, en slags övergångsskrift från runskrift till kristen stil har påträffats på platsen, eventuellt kan tidigare en stavkyrka funnits på samma plats där den nuvarande kyrkan står.

Koret revs dock redan på 1200-talet och ersattes med ett nytt med ribbvalv på konsul kolonetter, troligen inspirerade av domkyrkan i Skara eller från den gotiska klosterkyrkan i Varnhem.

Kyrkan är unik för det är den enda gravkyrkan i Norden, den blev ordenskyrka på 1200-talet för den heliga gravens orden i Jerusalem. Pilgrimer vallfärdade hit på den tiden då Islam förhindrade vallfärder till Jerusalem. En stor sarkofag eller gravkista uppfördes som symbol för Kristi grav och tjänade som altare. Donator kan ha varit ägaren till Aranäs borg vilken gjort en pilgrimsresa till Jerusalem.

Kyrkan har varit föremål för ombyggnad flera gånger, 1765 på midsommarafton invigdes de tillbyggda korsarmarna, materialet till dom sägs enligt sägnen vara hämtat från det numera försvunna Forsholms Slott, men några bevis för att detta skall vara sant finns inte - ännu.

På kyrkans södra sida finns Sankt Martin och Sankt Nikolaus avbildade, de var pilgrimernas och kyrkans skyddspatroner. Hela det gotiska alfabetet finns inhuggit i kyrkan. Stenrelieferna på kyrkan är väldigt unika och några liknande finns bara i Skara domkyrka, men det kanske inte är så konstigt eftersom de i Forshem var inhuggna av Skaramästaren Scarensis. Ingen av relieferna sitter på sin ursprungliga plats utan är ditflyttade.

För övrigt finns där ett stort triumfkors från 1300-talet, en del av en medeltida mässhake, två brudbänkar samt värdefulla silverskatter. De rika valvmålningarna togs fram vid restaureringen 1912 och härleds till början av 1600-talet, troligen utförda av Gullich Gullichsson som tillhörde den äldre Läckö-skolan.

På andra sidan vägen finns ett stenmuseum med liljestenar och äldre gravhällar. Stigen förbi stenmuseet leder till pilgrimshärbärget och kryddträdgården. Härbärget är främst avsett för dem som under vandringar söker frid och vila, och kanske ett enkelt nattlogi på loftet.

En pilgrimsled går mellan Forshem och Husaby.
Forshems kyrkby, Hällekis
0501-420 10
kinnekulle.pastorat@svenskakyrkan.se
www.svenskakyrkan.se/kinnekulle

Götene kyrka

Götene kyrka har till stor del fått behålla sin yttre karaktär ända sedan den byggdes på 1100-talet. Fönstrens placering och storlek är annorlunda och den nu mer tornlösa kyrkan hade en gång i tiden ett högt och spetsigt torn som inte liknade något annat i bygden, det revs dock av någon anledning ner år 1830, kanske började det att falla sönder och utgjorde en risk för besökarna. Nu står i stället en klockstapel av trä på kyrkogården.

Kyrkan har rakt sluttande kor och altaret är byggt samtidigt som väggarna. En relikgömma finns i altaret och sägs innehålla en benbit från Sankta Helenas lillfinger. Interiören har ribbvalv och omfattande kalkmålningar finns från 1400-talet på väggar och i tak i koret. Madonnan i det norra fönstret och altaruppsatsen är från 1400-talet. En stor kristusfigur utan kors hänger i koret och är från 1100-talet. Dopfunten som är en klenod från 1100-talet är väldigt ovanlig till både form och utsmyckning.

Namnet Götene eller som det tidigare i folktradition kallats, Götahed eller Götenhed tolkas officiellt såsom götarnas betesmarker. Det skall tidigt i historien varit mönstringsplats för kungar, såsom Gaute, Gautrek och Ring, vilka förknippas med trakten. Marken kring Götene där tätorten nu ligger är ganska hedartad och sandrik, och av Götenhed bildades senare namnet Götened vilket nu blivit Götene.

Sluttningarna mot ån blev tidigt uppodlade, och där byggdes ett gods som kallades "Västerby", under den första kristna tiden. Karl Sverkersson och jarlen Guttorm lär ha residerat här, den senare historiskt känd för ett korståg till södra Finland. Borgen skall ha haft vallgravar i anslutning till ån och den tros ha legat i trakten av nuvarande Götgatan.

Jarl Guttorm hade en dotter som hette Helena, hon ärvde Västerby efter jarlen. Hon skall ha bekostat byggandet av Götene kyrka på 1100-talet, samt även byggandet av kyrkan i Skövde där hon var ägare av Vomb. Hon vallfärdade till Jerusalem och vid hemkomsten skulle hon ha medverkat vid invigandet av Götene kyrka. Men på stigen från Västerby till kyrkan överfölls hon och mördades med svärd. Mördarna var hennes måg, den hedniske Esbjörn Snares släktingar. De ansåg att Helena var anstiftare till mordet på Snare, som blev dräpt av sina egna trälar strax innan Helena vallfärdade, och nu utkrävde blodshämnd enligt den hedniska seden.

Enligt legenden sprang en källa fram på mordplatsen, vilken senare omtalades att göra underverk. Så sent som på 1700-talet var på platsen ett högt träkors rest som minne, källan ligger nu inne på Arlas industriområde. Helena helgonförklarades och blev Västergötlands skyddshelgon. Vid Fornängsskolan finns en stor domarring, den består av 12 stora stenar i cirkel samt en ensam stående sten, detta tyder på att Götene var en tidigt befolkad plats.

Hastings

De lärde tvistar om vem som förrättade det nu så omskrivna dopet av Olof Eriksson Skötkonung i Husaby källa för 1000-år sedan.

Var det biskop Sigfrid av England eller biskop Turgot från Tyskland som förrättade den heliga akten, då Olof till slut bestämt sig för att sluta som översteblotare i asatemplet och istället anamma den mildare kristna läran. Det var säkert inget lätt steg att ta, att överge sina undersåtars och förfäders tro.

Men det finns en plats på Kinnekulle som kan ge en ledtråd varifrån biskopen kom som förrättade dopet i Husaby.

Vid klevkanten strax ovanför Vänerns vatten i Västerplana storäng ligger en plats kallad Hastings kyrka. Här restes ett minneskors för att uppmärksamma tusen år av tro, söndagen den 20 juni 1999, och sedan 1996 hålls årligen här gudstjänst.

Man har en underbar utsikt över Vänern, Kållandsö med Läckö, Ekens skärgård och Lurö. Linné var här på sin Västgötaresa 1746 och fann platsen märklig och avtecknade den och beskrev den ingående.

Namnet Hastings för ju genast tanken till sin Engelska motsvarighet, och här kan vara den plats där landets första kristna vagga stått.

Platsen har även fungerat som inseglingsmärke för de sjöfarare som skulle till den intilliggande hamnen. Var det detta märke missionärerna såg från sin båt ute på Vänerns vatten, och satte kurs emot, för att sen finna platsen bra och kanske upprätta vår första lilla stavkyrka här på den plats som de kanske gav sin hembygds namn, Hastings.

Det som verkligen talar för att det kan ligga något uns av sanning i dessa påståenden att en kyrka funnits på platsen, är att man här år 1599 hittade ett oblatjärn. Kanske kan gåtans lösning få sitt svar om man gör en utgrävning på platsen, och då framförallt den ruin som kan anas ett 50-tal meter söder om det ”nyresta” korset. Om bara platsens gamla ekar kunde tala så finge vi nog svaret. Munkarna som bosatte sig och verkade här ville ju naturligt vis ut och missionera i Kinnekullebygden, begav sig kanske vidare till Västerplana och byggde ytterligare en kyrka och bildade en församling.

Och med tiden fann man ännu en bra plats att uppföra en stavkyrka på, Husaby, rester av en stock från en stavkyrka har hittats här.

Så det förefaller inte helt otroligt, att i denna för övrigt asadyrkande bygd, bildats en liten kristen församling av Engelska munkar och missionärer, som verkade här vid den tiden då Olof Skötkonung sökte sig hit för att låta sig döpas till den kristna tron.

Om biskop Sigfrid redan fanns och verkade på platsen eller om han fått ett brådskande bud till England om att en kung skulle döpas i Husaby vet vi ju inget om. Men helt säkert begav han sig skyndsamt dit för att utföra denna omvälvande handling att döpa en asadyrkande kung till den rätta läran och bilda grundstenen i landets kristnande.

Kanske borde Hastings uppmärksammas mer än det hittills gjort, där det ligger lite avsides och långt från allfartsvägarna, dit ytterst få turister och besökare styr sina steg.

Började kanske vårt lands kristnande här istället för i Husaby, framtiden kan kanske ge detta svar, historien har ju skrivits om ett antal gånger tidigare. Och man skall inte förringa de lokala traditionerna och sägnerna, det har ju visat sig att de oftast ligger sanningen närmast.

Hjelmsäter

Mangårdsbyggnaden är av gammalt datum, men ombyggd på 1830-talet. Källarvåningen inrymmer fortfarande de ursprungliga valven från 1400-talet. De två flyglarna är byggda på 1700-talet. Ett gammalt magasin sen 1400-talet finns på tomten, det har även under årens lopp fungerat som samlingssal och som kyrksal. Hjelmsäter är känt i skrift sen 1350, då ägaren var Torkel Erengiselsson, på 1350-talets senare del ägdes det av Gunhild Torkelsdotter. 1382-1412 arrenderades det av drottning Margareta. år 1478 tillföll det vid ett arvskifte väpnaren Torkel Braun.

Gården tillhörde sedan Knut Knutsson Roos, H har sedan haft många ägare och även många i den Rooserska släkten, den siste var Carl Georg Roos som avled på egendomen 1760. Släkten Soop har innehaft gården under många år men var till slut tvungen att sälja den på grund av att den förr så stormrika släkten var på väg utför. Den inköptes då av Magnus Roos år 1725, som förmodligen ville ha den gamla fädernes gården i sin ägo. Sedan början av 1800-talet har Hjelmsäter tillhört släkten Hamilton.

Hjelmsäters historia är nära förknippad med Blombergs då bägge godsen ofta haft samma ägare. Som på så många andra gårdar finns även här dyrbara konstföremål och släktklenoder. Den dyraste är kanske här ett renässansskåp i mahogny, som troligen är ett krigsbyte från 30-åriga kriget. Det lär innehålla den så kallade Ekbladska servisen, som förr tillhörde Claes Julius Ekblad på Stola. Servisen består av en mängd porslins pjäser dekorerade i svart och guld med gröna ekblad.

I en av flygelbyggnaderna finns det en vävkammare och i det gamla magasinet kan man hyra in sig och baka tunnbröd, årliga höstmässor hålls även här och de brukar samla en hel del av konsthantverkare och besökare.

Husaby kyrka

Kyrkan 1100-tal
Kyrkan med sitt mäktiga trippeltorn från 1000-talet är Sveriges första biskopskyrka. Den första kyrkan var en stavkyrka och ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor, byggt i romansk stil. Det nuvarande tornet är äldst, uppfört på 1000-talet. I triumfbågens norra vägg finns en så kallad ambo -medeltida predikstol. Dopfunten och triumfkrucifixet är från 1200-talet, liksom den gamla biskopstolen, en av Sveriges äldsta möbler. Från medeltiden finns ett kommunionfönster. Man kan beskåda de vackra takmålningarna och de medeltida möblerna och föremålen.

S:t Sigfrids källa, där Olof Skötkonung döptes, ligger strax nordost om kyrkan.

Borg
Nära kyrkan finns också ruinerna av den borg som uppfördes omkring 1480 av biskopen i Skara.

Mellan Husaby och Forshem går även en pilgrimsled.
Pilgrimsgården, Götene
0511-34 31 41
husaby.pastorat@svenskakyrkan.se
www.svenskakyrkan.se/husaby

Hällristningar - Flyhov

På en plats några kilometer öster om Husaby upptäckte år 1899 några vallpojkar hällristningar på några hällar, platsen utforskades och man fann ca 370 olika figurer på sex ytor. Figurerna föreställer människofigurer, skepp, hjul, fotsulor, älvkvarnar, svärdslipnings rännor och djurfigurer. Den mest kända är den internationellt kända "yxguden". Ristningarna är från tiden 1500 - 1000 före Kristus.

Det är inte så vanligt förekommande med hällristningar i Västergötland, men vid Flyhov någon kilometer från Husaby finns ett antal hällar med olika ristningar.

Varför dessa bilder knackades in i dessa stenhällar för omkring 3000 år sedan är det ingen som vet, men de kan ha haft anknytning till någon fruktbarhetskult under bronsåldern.

Hjulkorset som är vanligt förekommande är en symbol för solen och hade troligen en central plats i fruktbarhetsmagin. Men de kan lika gärna föreställa vagnshjul eller sköldar, allt är bara gissningar.

Men det finns även de som menar att hällristningarna symboliserar en gud som inte gick att avbilda och som man istället fick symbolisera med alla ristningar man gjorde. De ristningar som föreställer fötter eller sandaler kanske fick föreställa gudens spår över stenhällen.

De olika människofigurerna, t.ex. yxmannen på en av Flyhovs hällar, kan då kanske föreställa olika ceremoniella personer som deltog i kultfesten.

De skepp som ofta återfinns på hällarna har köl och stäv, de små tvärstrecken kallas bemanningsstreck, om de föreställer spant eller besättning är oklart. Men om de var spant så kunde båtarna ha varit klädda med skinn, i Danmark har man funnit en sådan skinnbåt.

På en del skepp kan man se tvärgående streck mellan köl och reling, det kan vara spant men kan även föreställa bommar som förstärkte kanoten på ena sidan så att det blev bättre balans. De skulle i så fall vara utriggare, men några sådana fynd har man inte hittat i Norden ännu, så det är bara gissningar, som så mycket annat när det gäller hällristningarna.

De mest mystiska tecknen på ristningshällarna är de så kallade skålgroparna, dessa kan förekomma enskilt eller i grupp, de kallas också älvkvarnar. Kan dessa ha varit offerskålar?

Alla ristningar har inte tillkommit under en begränsad tid, utan man tror nu att hällen kan ha utgjort någon form av helig plats som besöktes under många hundra år och fungerade som kult- och offerplats. Vid de olika tillfällen som platsen besökts kan en eller flera ristningar ha gjorts, det förekommer även att äldre ristningar har ristats över med nya.

Ristningshällen kan ha varit en samlingsplats för bygdens folk under bronsåldern men dess verkliga innebörd lär vi nog aldrig att få reda på. Men det är ett intressant besök att gå och titta på de första tecknen som människan har lämnat efter sig i en svunnen forntid, även om dess innebörd är ytterst oklar.

Fler ristningar har sen upptäckts under årens lopp. Platsen är väl värd ett besök efter som det är den största samlingen hällristningar inom detta område.

Kinnekulles utsiktstorn

För dig som uppskattar vida vyer ökade man 1892 på Kinnekulles 306 m höga topp med ett utsiktstorn, som ligger 19 m över marken. Tornet är byggt av trä, i den tidens romantiska byggnadsstil. Här uppifrån ser du i klart väder minst 50 kilometer bort över land och sjö!

Namn inristade på stenar vid tornet visar att många kungligheter besökt platsen.

Strax intill tornet vittnar ett monument om att en dimmig natt 1944 flög här ett flygplan med norska frihetskämpar rakt in i berget.

Utsiktstornets historia
På Kinnekulles topp brann i forntiden vårdkasar för att varna befolkningen vid krig och ofred, men kanske även som vägledning för sjöfarare på Vänern, "vårdkasarna" var stora ris- och vedhögar som man satte eld på. Att detta verkligen fungerade och att det sågs över stora områden fick man bekräftat i början av åttiotalet då det gamla utsiktstornet brann ned, det syntes milsvida omkring, så nog var det en bra placering då den varnade folk fjärran från "Kullen" i god tid. Kedjor av "vårdkasar" fanns runt om i vårt land, och då man såg närmaste kase tändas, tände man sin egen, på så sätt gick larmningen mycket snabbt. Under början av 1700-talet blev dock kasen på "Kullens" topp nedriven, till allmogens stora förtret.

På 1730-talet byggdes sen upp ett hus som i folkmun kom att kallas "apehuset", men som egentligen hette Mariehus, och hade uppkallats efter upphovsmannen, som för övrigt var en kvinna vid namn Maria Catharina von Nackreij, och ägarinna till Hjälmsäter.

Huset som kunde liknas vid ett lusthus med bänkar, skulle vara ett rastställe för Maria och hennes bekanta när de begav sig upp till toppen av Kinnekulle för att beundra den enastående utsikten, som på den tiden inte skymdes av några barrträd. Huset var åttakantigt och saknade både fönster och dörrar, det åttakantiga spetstaket pryddes av en tornspira.

Men natten före påskdagen år 1741 var "apehusets" historia till ända, en våldsam storm lyfte det lilla huset, som sen vid nedslaget slogs i bitar och totalförstördes. Det blev sen aldrig återuppbyggt.

Varför byggde man då ett utsiktstorn år 1892? Det kan ha varit flera orsaker. Dels ville gästerna på Råbäcks hotell, när de var ute och promenerade på Kinnekulle, ha utsikt åt alla håll, och utsikten sades vara "den största och vackraste i Norden".
Dels var det den nationalromantiska strömningen som gick genom landet och Carl Klingspor var involverad i denna strömning och på hans initiativ och bekostnad byggdes det. Byggstilen på tornet påminde om Råbäcks hotell som även det ritats av Fritz von Dardel, och det fick namnet Belvederen.
www1.idrottonline.se/templates/News.aspx?id=58278

Krigsmonumentet på Kinnekulle

Natten mellan den 28 och 29 augusti, 1944 var dimmig och det plan som lyft från Bromma med 15 norska motståndsmän på väg till Leuchars i Skottland hamnade i ett oväder och fick avbryta flygningen och försökte ta sig till Torslanda för att landa. Av någon anledning så uppmärksammade inte piloten att Kinnekulle fanns i deras väg och kraschade rakt in i på toppen av berget.

Planet missade med en hårsmån Utsiktstornet och plöjde upp en bred gata i skogen när det slogs i spillror och fattade eld. Av de 15 ombordvarande överlevde endast 4 stycken, de togs om hand och fick den första livsnödvändiga hjälpen av dem som bodde nära nedslagsplatsen.

Till minne av den tragiska händelsen på Kullens topp restes ett monument 1945 av Danmark, Norge och Sverige, symboliken i detta är följande:

15 stenar i varje pelare motsvarar antalet passagerare

11 stenar som tak är antalet som dog i kraschen

4 hörnstolpar symboliserar antalet överlevande

3 basstenar står för Danmark, Norge och Sverige

Vid denna tidpunkt varje år så brukar det finns blommor och kransar vid foten av monumentet för att hedra minnet av dom som denna ödesdigra natt för många år sedan förolyckades på Kinnekulles topp.

Kyrkor

Hönsäters kapell
Begravningskapell från början av 1900-talet. Här finns Harald Stakes begravningsvapen och andra inventarier från Österplana gamla kyrka som revs i slutet av 1800-talet.

Österplana kyrka
Typisk 1800-tals kyrka i katedrastil från 1875. Uppfördes några hundra meter från den gamla kyrkan som revs. Kyrkklockorna som är från den gamla kyrkan skänktes av generalen Harald Stake.

Skälvums kyrka
Är en av de konsthistoriskt märkligaste i Skara stift. Kyrkan är uppförd i huggen sandsten i romansk stil och daterad till 1136.

Kestad kyrka
Denna medeltida kyrka hotads av rivning men räddades i sista stund. Här finns ett krucifix med Maria och Johannes på höger respektive vänster sida om Jesus i triumfbågen framför altaret – detta är unikt i Västsverige.

Medelplana kyrka
Första stenkyrkan fanns här runt 1150, den nuvarande fick sitt utseende vid en ombyggnad 1824. En skatt av kyrksilver skall enligt sägnen finnas nedgrävd i närheten.

Kinne-Kleva kyrka
År 1850 började man diskutera att slå samman Sils och Kinne-Kleva kyrkor till en. Den gemensamma kyrka som sedan byggdes var färdigställd år 1870.

Kinne-Vedums kyrka
En av landets bäst bevarade 1100-talskyrkor, ett verk av stenmästaren Othelric. På kyrkogården står flera för trakten typiska liljestenar.

Fullösa kyrka
Uppförd på 1200-talet med väggmålningar från 1600-talets förra del. Karolinsk inredning där hjorten är ett framträdande inslag i målningarna.

Västerplana kyrka
Kalkstenskyrka byggd på 1100-talet, har en av stiftets finaste dopfuntar och en berömd Mariaskulptur i trä från 1200-talet.

Råbäcks Slott

År 1416 omnämns Råbäck i skrifterna för första gången, då i Vadstena jordebok. Där står det att klostret avträder Råbäck till bröderna Bengt o Erik Magnusson. Namnet Råbäck tros ha tillkommit efter en man som hette Rurik och som sägs ha bott här på 700 eller 800 talet. Huruvida detta är samme Rurik som år 862 slog sig ner vid sjön Ladoga och där efter grundade staden Novogorod lär vi nog aldrig få klarhet i, men spekulationer om det finns. Varjager hövdingen Ruriks ätt härskade sen på Rysslands tron fram till 1598 då ätten utslocknade.

I början av 1400-talet ägdes godset Råbäck av munkarna i Vadstena, ett par sekler senare var riddaren och riksrådet Otto Torbjörnsson ägare. Under 15-1600 talen var den adliga släkten Stake ägare. 1518 fick huvudbyggnaden sitt nuvarande utseende genom Olof Amundsson Stake. 1667 byggdes ett nytt corpes de logie.

1879 kom gården i släkten Klingspors ägo, 1890 byggdes interiören om, 1918 byggdes det en andra våning på godset.

Råbäcks ögonsten är dess park som årligen besöks av tusentals turister, den har fått sin utformning vid sekelskiftet. I parken ligger apostlagrottan med sina 12 stenstolar och s:a Ragnhilds källa. Drottning Ragnhild var gift med kung Inge den yngre, sonson till kung Stenkil, hon levde mellan 1075-1125. Trädgårdskällan på Råbäck kallas även Ruriks källa.

I mitten av 1990-talet såldes Råbäck av den dåvarande ägaren Klingspor, efter att gården varit släktens ägo i nästan 100 år. Råbäcks Slott är i dag i privat ägo och inte öppet för allmänheten

Råbäck är i privat ägo.

Stenbrottet

Kalkstenslagret
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil (förstenade djur) av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten. Dessa har främst bearbetats till olika typer av byggnadsmaterial.

Cementtillverkning
I stenbrottet har det mesta av kalkstenen använts till cementtillverkning under åren 1892-1979. Totalt har ca 80 miljoner ton kalksten brutits ut. I samband med att cementtillverkningen upphörde och täktområdet efterbehandlades fanns det risk för att de grundvattenströmmar som försåg de nedanför liggande Munkängarna med grundvatten skulle skäras av. Med anledning av detta anlades en damm i täktbottnen för att förse ängarna med vatten.

Fiske
Stenbrottet ser man bäst från denna parkeringsficka eller från en rastplats i nordost nära stora landsvägen. Lättast kommer man ned i brottet genom att köra vägen mot Hellekis Säteri och sedan ta den tidigare truckvägen mellan Hällekis och stenbrottet. I dammen finns ädelfisk inplanterad. Fiskekort köpes på bl.a. Turistbyrån